NY RAPPORT: Stora skillnader i hur externa visselblåsarkanaler fungerar – dags att utvärdera lagen!

Enligt visselblåsarlagen, lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, ska 55 behöriga myndigheter erbjuda externa rapporteringskanaler. Under våren har Transparency International Sverige (TI Sverige) undersökt hur dessa rapporteringskanaler fungerar i praktiken. Resultatet visar ett system som brister i tydlighet, enhetlighet och vägledning – något som riskerar att underminera lagens syfte: att ge skydd och göra det tryggare för personer att rapportera missförhållanden.

Lucka i lagstiftningen skapar osäkerhet
Visselblåsarlagens breda tillämpningsområde återspeglas inte i de behöriga myndigheternas uppdrag enligt förordning (2021:949) – det finns en skillnad mellan vad lagen säger att man kan rapportera och vad de externa kanalerna faktiskt tar emot. I praktiken innebär detta att vissa missförhållanden till exempel kan rapporteras internt men inte externt. Det saknas dessutom reglering för hur ärenden som faller utanför de externa kanalernas ansvarsområden ska hanteras.

Bristande, och ibland felaktig, information kan minska förtroendet för systemet
Trots lagens krav är informationen på de externa kanalernas webbplatser i flera fall bristfällig – eller till och med felaktig. Två behöriga myndigheter skriver att anonym rapportering inte är tillåtet enligt lag, vilket inte stämmer. 15 externa kanaler saknar information om vilket stöd de kan erbjuda visselblåsare, och endast 13 procent hänvisar till andra aktörer som kan ge stöd. Otydlig information gör också rapporteringsvägarna mindre tillgängliga.

”Den bristande informationen riskerar att försvåra rapportering och att man som visselblåsare hanteras olika beroende på mottagande myndighet”, säger Ulrik Åshuvud, generalsekreterare för Transparency International Sverige.

Vi ser också att det finns stora skillnader i hur sekretessbestämmelserna tolkas, där en myndighets tolkning innebar att de inte kunde svara på vår enkät överhuvudtaget. Flera behöriga myndigheter saknade statistik för ett antal av frågorna. Ingen följer upp vilka som faktiskt använder kanalerna, och de uppföljningar som görs fokuserar främst på interna rutiner – inte visselblåsarens upplevelse.

Kanalerna används sparsamt, och rapporter leder sällan till åtgärder
De externa kanalerna används i begränsad utsträckning. En fjärdedel av de behöriga myndigheterna har inte fått en enda rapport sedan 2022. Många rapporter uppfyller inte lagens kriterier på vad som räknas som en visselblåsning, och även när rapporterna utreds leder de sällan till någon form av förändring eller påföljd. Vi menar att de låga rapporteringsnivåerna inte ska tolkas som att missförhållanden saknas, utan som ett tecken på att systemet är svårt att använda.

Förslag till förbättringar
För att stärka förtroendet och göra systemet mer användbart behövs:
• tydligare nationell vägledning om de behöriga myndigheternas uppdrag,
• stärkt kommunikation om rapporteringsvägar, anonymitet, återkoppling, skydd och stöd,
• ett bredare återrapporteringskrav med jämförbar statistik, och
• en utvärdering av tillämpningen av visselblåsarlagen.

”Det har nu snart gått fem år sedan lagen trädde i kraft och vi ser att tillämpningen, både vad gäller interna och externa kanaler, spretar. En utvärdering av lagen behöver därför ske”, avslutar Ulrik Åshuvud.

Läs rapporten här.
Metoddokument

Kontakt
Ulrik Åshuvud
Generalsekreterare
e-post | 070-618 71 04

Klara Edenmo Sandmark
Koordinator
e-post | 073-043 21 18